Jag är bara en i mängden precis som du.
Jag har en underbar familj som jag älskar över allt annat.
En sambo som får mej att le och skratta varje dag, en man som jag vill leva mitt liv med!
Är det något fel i det?
Jag skänker varje månad närmare 200 kr till olika hjälporganisationer i världen för att det finns så mycket skit i den.
Jag vill inte ha svält eller krig, men jag kan inte förändra världen, men jag försöker på de sätt jag kan!
En bidragande faktor till att jag inte sparat pengar till bröllop är just därför för att de pengar jag ev. kunnat spara har jag skänkt för att göra min del i de hela.
Sen så ska jag väl självklart inte skylla allt på det.
Visst, vi har valt att bygga nytt hus som kostade mycket pengar, och som vi betalar massor av lån på.
Men vi vill bo i ett bra område med en bra skola, så de vi håller närmast om hjärtat, ska få en bra uppväxt och en så bra framtid som möjligt; nämligen våra barn.
Vi har satt allt annat i fokus före vår egen kärlek; barnen jobbet, vänner, etc.
Nu tycker jag att det är på tiden att vår tid ska komma, att vår dröm ska uppfyllas.
Om jag lyckas återstår att se, men jag kan inte sitta och se hela livet rulla förbi mig utan att se till vad jag vill allra mest. Och vad jag vill är att bli Richards fru, bli en familj på riktigt om ni förstår vad jag menar.
Så snälla, ni som kommer in hit och dömer mig och anklagar mig för att snylta på systemet: jag gör min beskärda del i det hela, gör du det, eller sitter du bara bakom en skärm och gnäller på andra?
Det är vad jag tror!
22